Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
På det svarade inte Petra.
— Jag vet att du tycker det, sade han tjurigt.
Jag skrev till dig sedan. Men du svarade inte på
brevet ens. Så du måtte ha hatat mig!
— Å nej, sade Petra milt. Och du är ju gift med
— med henne nu.
Han stannade och såg på henne med uppspärrade
ögon:
— Har du inte hört att vi skola skiljas?
Petra var nära att brista i skratt. Han föreföll
så ung, trots sina trettiotre år, så förskräckligt vik-
tig. Kanske trodde han att Stockholm höll på att
springa i luften av ryktena om honom och hans skils-
mässa.
— Berätta då, sade Petra och började åter pro:
menera framåt.
Tage begärde inte bättre. Han var uppfylld av
harm över lidna oförrätter. Och medan han talade,
tyckte Petra sig åter inandas nejlikornas beska doft.
De hade legat utanför Tages rum den där eftermid-
dagen, då han och Petra glada och upprymda kom-
mit uppför trappan. De hade jagat Petra bort från
Tages närhet, och det var som om hennes öra åter
nåddes av tunga trötta fotsteg, hennes egna, då hon
gått nedför trappan med händerna tryckta mot sitt
värkande bröst. Och doften av nejlikorna formade
sig till ett moln på den tunga himlen, en bild av en.
ung kvinna, som med stickande hätska ögon blickade
ned på Tage och Petra i den skymmande Humle-
gården.
15. — v. Krusenstjerna Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
