Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Så fortsatte de gången framåt. De sade inte
mycket. Angela var nästan glad att inte Thomas
förstått henne. Tänk om han vetat hur hon längtade
efter honom, hur varje timme på dagen var fylld av
tankar på honom. Då skulle hon kanske inte mer
ha vågat möta hans blick som hon gjorde nu. Nu
var hon nöjd bara att ha honom här vid sin sida,
att höra hans röst, snudda vid hans rockärm. Hon
tittade upp till månen och smålog, som om det vita
lysande klotet där uppe på himlen varit i sämför-
stånd med henne.
De hade gjort flera varv kring kyrkogården och
befunno sig nu framför Drottninghuset.
— Jag får väl gå hem då, sade Thomas lågt.
Cecil är därhemma. Han väntar alltid på mig,
De sade adjö. Angela stod och såg efter Thomas,
då han raskt gick nedåt Johannesgatan. Men när
hon själv vänt för att gå hem, hörde hon snabba
steg bakom sig. Det var Thomas som kom tillbaka.
Nu var han ifatt henne. När hon stannade, grep han
efter hennes händer.
— Vad menade du med det där: ”Förstår inte
Thomas?” frågade han andfått.
Det var som om Angelas ord först nu nått hans
hjärna.
Angela blev förskräckt. Hon stod där fången av
hans händer.
— Tänker du verkligen ibland på mig, Angela?
Han var så nära henne. Hans ögon sågo spör-
jande in i hennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
