Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
— OQO nej, Angela drog efter andan. Jag är bara
litet blyg ännu.
Då lade han sin arm helt lätt på hennes.
— Är Angela blyg för mig? sade han undrande.
Skall det inte snart gå över? Angela är ju min vän
— Angela lovade mig att vara det.
— Ja.
Hon började gå fortare, i takt med sitt sjungande
hjärta. Beröringen mot hennes arm kändes som en
smekning. Om han blott ville hejda henne, lyfta upp
henne i sin famn!
— Tänker du aldrig på mig? frågade Thomas
nu. Det lät nästan försagt, men det kunde väl också
vara ledan vid uttryck som han använt alltför ofta
tidigare.
Då stannade Angela. Han såg ivrigt på henne:
Var det månen som kom hennes ögon att lysa så?
— Förstår inte Thomas? sade hon darrande.
Han fattade inte vad hon menade. Man kan ett
ögonblick hålla en oskattbar pärla i sin hand utan
att veta dess värde, utan att ana att dess tindrande
glans kommer från wurlivets källa, från det rena
klara vattnet där.
Så var det för Thomas Meller nu. Hur skulle han
kunna veta Angelas känslor? Att hennes strålande
blick utan ord ville berätta honom om dem. Angela
kunde ju inte tala om sin längtan. Han måste känna
den. Men Thomas förstod inte. En av evighetens
sekunder snuddade vid hans panna och flög vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
