Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
ALL,
Det var som om de rullande tågen där nedanför
Thomas Mellers fönster fyllde hans rum med oro.
De gälla signalerna för avgång och ankomst, ljudet
av en klocka som ringde, gnisslandet av växlar som
lades om — allt detta gåv Thomas en förnimmelse
av brådska, en stark känsla att han hade kort tid
på sig, att han kanske snart åter måste bryta upp-
Men han hade alls ingen längtan efter att resa
nu, sedan han mött Angela. Inte heller skrev hans
hustru Ines något om att hon saknade honom eller
behövde honom. Då borde han ju kunnat slå sig till
ro. Men för Thomas Meller, som så länge vistats i
främmande länder, var det svårt att känna sig rik-
tigt hemma någonstädes.
Ordnandet av samlingen tog det mesta av hans
tid. Han träffade också en hel del folk, sådana han
måste träffa för sitt arbete och sina planer: När han
då satt och samtalade med andra män, kunde minnet
av Angela von Pahlens ansikte blixtsnabbt komma
för honom, och därvid fingo hans grå ögon en
underlig orolig glans, som en smula förvirrade dem
han var med. Kamraterna från hans studentår skulle
känt igen den där blicken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
