Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
varit svårt för henne att säga det, Men han kände
att det var sant. Thomas Meller, hade du rest ut
för att söka äventyr och skulle du så sedan här
hemma efter alla år möta det kanske allra bästa av
dem?
På Petra tänkte han icke mera. Förr hade han ju
längtat efter henne. Borta 1 främmande land hade
han ofta undrat hur hon hade det — vad det blivit
av henne. Nu hade minnet av henne smält samman
med bilden av Angela — som var så ung och mycket
mera lik hans ungdoms Petra än den riktiga! Han
anade alls icke att denna riktiga Petra ännu älskade
honom. Deras kärlek till varandra betraktade han
nu som ett ungdomstycke, som hos dem båda mäste
ha förflyktigats, som sådana så ofta göra, blivit till
ett lätt vemod och en blid vänskap.
En dag kort efter Thomas Mellers möte med
Angela på Johannes” kyrkogård, hände det honom
något obehagligt. Han hade gått in på en biograf
ensam. Han tyckte om att sitta så där för sig själv
1 biograflokalernas mörker och att utan tankar följa
bilderna på den vita duken. Det gav honom vila.
Sköna, vackert klädda kvinnor poserade framför
hans blickar! De kysste unga män, dansade, inveck-
lades i farliga intriger som alltid löstes så oväntat
lyckligt. Musiken från orkestern följde troget med
alla dessa händelser. Den blev trånsjukt porlande,
då en ung dams underbara ögon fylldes av klara
tårar, den jublade i ystert skratt, då scenen för-
ändrades och vart munter, den sjönk vid kyssarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
