Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
till en öm viskning, en sugande, hisnande ilning,
den klapprade som hovars tramp mot en frusen
väg, då den käcke hjälten sprängde av på sin ädla
häst, och den lät trumman smattra som dova kanon-
skott, när en arg fiende i den spännande handlingen
låg i bakhåll,
Med öronen halvdövade av musik och ögonen
svidande efter allt det oroliga glimret på duken,
trängde sig slutligen Thomas ut ur lokalen tillsam-
mäns med de andra; Han tyckte att någon talade till
honom. Då han såg ned, upptäckte han att Bell von
Wenden gick vid hans sida. Hans första instinkt
var att försöka komma ifrån henne. Men armbågar
skuffade till honom från alla håll, och han måste
följa med strömmen ut på gatan. Där hejdade Bell
honom.
— God dag, herr Meller, sade hon och räckte
fram sin handskbeklädda hand.
Thomas tog den motvilligt och lät den hastigt
falla igen,
— Jag går med er en bit, sade hon och såg leende
och inställsamt vädjande upp till honom under
hatten.
Det kunde inte Thomas gärna neka henne.
— Vad var det? frågade han ohövligt, då de
kommit ett stycke framåt gatan.
För sådana kvinnor som Bell von Wenden hade
Thomas inte någon större sympati. Han hade strax,
då han sett henne hos Kiss Nilsson tillsammans
med Angela, förstått vad hon var av för sort. Dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
