Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Han blev het bara av att höra henne säga An-
gelas namn med den där låga kalla rösten.
— Ingenting, sade hon. Ingenting som ni skulle
kunna förstå. Men jag har känt henne långt innan
ni ens hade en aning om att hon fanns till. Jag var
lärarinna på en hushållsskola, där hon gick en som-
mar. Då lärde jag mig att — att hålla av henne.
Hennes stämma blev med ens osäker. Hon sänkte
blicken.
— Hälla av! Bli avhållen av er, fröken von
Wenden, sade Thomas föraktfullt. Det vore bättre
för henne att hon hamnade på en öde ö, att hon
bleve helt ensam och övergiven ay alla, än att hon
komme i ert våld, ni bleka smygande orminna.
Då skrattade Bell.
— Ni vill förolämpa mig, och det kunde kanske
lyckas, sade hon. Men jag tror att jag skall lyckas
bättre. Vet ni vad, ni stryker omkring vädrande som
en gammal liderlig hanhund, när han om våren fått
upp spåret på färskaste ungtiken. Det är era känslor
för Angela. Men ni är skicklig i att hitta på ord.
— Tig.
Thomas lyfte handen, men lät den genast sjunka
igen,
— Angela är ännu oskuld; viskade Bell hest. Ni
kommer att göra henne olycklig. Släpp henne där-
för. Lämna henne åt mig.
Thomas vände sig från fröken von Wenden och
började hastigt gå nedåt gatan. Hon sprang inte
17. — v. Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
