Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
känner man genast på sig. Hon var en sädan, som
inte bryr sig om män, det var kvinnor, unga flickor,
som behagade henne; Han hade träffat alltför
många av den typen för att finna dem ens vidare
intressanta. De voro ju ofta högt begåvade och
kunde fängsla genom en viss hård intensitet eller
vemodig upplöst charm, Men i allmänhet äcklade de
honom, och i synnerhet fruktade han dem, när de
sökte nästla sig in hos kvinnobarn, som han själv
ville beskydda eller få älska. Därför hade han
sprungit fram och rivit Angela ur hennes ormarmar.
Angela ! Han gav Bell von Wenden en hästig sido-
blick, Kunde hon kanske ändå ha något att säga
honom? Då måste han ha tålamod.
— Så oartig ni är, sade hon och bet i sina smala
läppar.
— Vad vill ni då? frågade Thomas.
— Jag mötte er ju av en tillfällighet, mumlade
hon. Fast jag får erkänna att jag länge längtat efter
ett sådant tillfälle.
Angela skulle icke känt igen hennes röst. Hon
var en annan tillsammans med män. Kall, utan spår
av sentimentalitet. Nu stannade hon och såg med
gnistrande ögon på Thomas. Thomas blev så bestört
över det hat hennes ansikte uttryckte, att han ofri-
villigt tog ett steg tillbaka.
— Rör inte vid lilla Angela, sade hon. Det var
bara det jag ville säga er.
— Vad har ni att göra med henne? skrek
Thomas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
