Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Wendens ord kastat på det. Då slocknade med ens
den lysande busken inne i spegeln. Thomas Meller
hoppades att hans förflutna liv slocknat med den.
Han ville vara ny, en annan — för Angelas skull,
Hans blick riktades nu på skyltfönstrets utställ-
ning av ringar och armband och gnistrande stenar.
Där mittibland all denna grannlåt som tjöt så högt
om furstliga rikedomar låg ett litet hjärta, slipat av
en ljusblå genomskinlig safir. Vem har ett sådant
hjärta — ett hjärta likt himlens klara aftnar, då
alla moln äro borta och stjärnorna ännu icke tänts?
En ung flickas hjärta, så genomskinligt, så fritt
från passionens röda blodstrimmor, och utan en fläck
från smutsiga händer. Angela! Thomas log åt tän-
ken. Så såg hennes hjärta väl ut. Blå drömmar
fyllde det. Det var ännu svalt och rent och utan synd.
Thomas började gå hemåt. Var det kärleken som
föryngrade honom? Han gick lätt som en yngling.
De få människor han mötte stirrade han på utan
att veta om det med ett lyckligt litet virrigt leende.
De trodde kanske han var drucken.
Vid hörnet av gätan där han bodde stannade han.
En rad av vagnar rullade rasslande ut från statio-
nen. Det lyste ur deras fönster. Lokomotivet gav
till ett gällt skrik. Det fick Thomas att rycka till.
Vär någon i nöd? Lokomotivets skrik hördes nu
mera avlägset. Så ropar en ung kvinna till i lust och
skräck, då hon borrar sig in i sin älskares famn.
— Angela, sade Thomas Meller åter lågt för sig
själv, då han öppnade dörren till sitt hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
