Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
XXIV.
Unga fru Bess von Pahlen och Petra sutto i barn-
kammaren och iakttogo beundrande hur lille Hans-
Benjamin, Bess” och Svens förstfödde, stod upprätt
mot en stol och förgäves sökte hålla balansen. Rätt
som det var när han med tindrande ögon stolt såg
sig omkring, dunsade han i golvet, mjukt och klum-
pigt på en gång som en hundvalp. Då rullade han
ett par varv runt med sina små tjocka ben spratt-
lande i luften, Så satte han sig upp igen och betrak-
tade de två damerna, som om han mycket väl visste
att han gjorde en uppvisning av sina nyaste konster.
Den runda och kräåftiga Bess lyfte den lille gyn-
naren upp i sin famn. Petra gav henne en blick fylld
av avundsjuka. Bess von Pahlens breda mun log,
visande en rad vita jämna tänder, friska som nöt-
kärnor. Hon satt där som en förnyad, ung Betty, en
ny urbild av moder jorden, med rymligt, upplöjt
sköte och stora stinna bröst. Solen som föll in genom
fönstret rann som vit mjölk över hela hennes gestalt.
— Snart kan han gå, du, sade hon till Petra som
om hon berättat en stor hemlighet. Och det säger
Jacob inte alls är sent. När Sven kommer hem om
middagarna, rasar han med Hans-Benjamin, så jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
