Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
blir riktigt rädd ibland: Han lyfter honom högt i
taket, så jag själv hisnar, men Hans-Benjamin bara
skrattar och dunkar på sin lille far med knyt-
nävarna.
— Ja, ni äro lyckliga, sade Petra.
Bess såg på henne över Hans-Benjamins mörk-
lockiga huvud.
— Jag säger som mamma Betty, utbrast hon
muntert. Du skulle gifta dig, Petra. Du borde ha
ett eget litet barn, du också, nu sedan Angela blivit
stor öch kanske en vacker dag själv gifter sig.
Petra ryckte till. Kunde Bess ha hört något om
Thomas och Angela? ÄÅ nej. Men träffades de ofta,
kanske folk snart skulle börja tala om dem. Då
skulle Petra helst vilja vara långt, långt borta.
Men Bess som inte anade något sade:
— Tänk, jäg hörde av Stellan att ni träffat
Thomas Meller.
Och hon gav Petra en skygg blick. Hon visste att
Petra en gång hade varit förlovad med honom.
— Ja, sade Petra och rodnade häftigt. Tyckte
Stellan om honom?
Bess dröjde litet med svaret, eftersinnande,
— Du vet väl hurudan Stellan är, skrattade hon
så. Att han ständigt bara sysslar med sig själv. Inte
tänker han efter, vad folk gör för intryck på honom.
Det enda som intresserar honom är vad hans snut-
fagra ansikte gjort för intryck på dem och hur
mycket det kan inbringa honom. För närvarande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
