Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
— Du? sade han. Min mottagning är slut.
— Kan jag inte få komma in ändå, Jacob?
Då gick han in i tamburen igen och tog, utan att
yttra ett ord vidare, av sig rock och hatt.
Han öppnade dörren till sitt rum och lät henne
gå före hönöm in. Då han såg hennes slanka figur
i den dyrbara pälsen, grep honom åter samma vrede
som ett par dagar förut, när han här i samma rum
hört Hans von Pahlens berättelse.
— Du brukar inte komma hit till mitt hem, sade
han ondskefullt.
— Nej, sade Dora och var förvånad över hans
tön. Du har ju inte velat att vi skulle träffas här.
— Och vad är det som förskaffat mig den äran
nu? frågade Jacob.
Han satte sig i skrivbordsstolen och tände en
cigarrett. På bordet framför honom låg ett par tior,
en diskret anbragt vink om det fastställda kon-
sultationshonoraret. Hans blick gled dit och stan-
nade, och det var plötsligt som om han blivit rädd,
att de skulle komma bort. Han skyndade sig att
ordentligt vika ihop dem och stoppa in dem i plån-
boken.
— Du kunde gott låtit dem ligga kvar, Jacob,
sade Dora med ett försök att skämta. Mig kan du
nog lita på.
Jacob Levin svarade inte. Han blåste ut ett moln
av lätt cigarrettrök, och som genom en dimma såg
han hur Dora kastade av sig pälsen och lyfte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
