Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
kläder genast och skicka räkningen till mig, som du
brukar.
I fullt raseri kastade han sig över henne, och det
var som om han med händerna ville pressa fram
fostret ur hennes kropp.
— Rör mig inte, Jacob, kved Dora. Har Hans
talat om det där? slapp det ur henne. Då vet du väl
också hur det kom sig och att det bara skedde den
enda gången. Du kan inte själv tro att jag bär på
något barn till Hans.
Men Jacob släppte henne inte.
— Det är alltså sant? sade han. Ingen fantasi av
en dödsinvigd sjuklings angripna hjärna! Små trötta
män bruka drömma feberaktigt om stora vackra
kvinnor med höfter som de kunna sjunka in mot
och med sköten som skulle kunna sluka dem. Sådan
var min syster Betty, när hon var ung, och därför
hade han aptit på henne. Men jag vill inte smutsa
hennes hederliga namn genom att blanda det med
ditt. Nå, din lilla hora, hade du det lika ljuvligt
som din bålde lägersman där i ödestugan? Gjorde
han det bra? Sannerligen: duktigt av en som är så
pass nära döden! Men det var väl det som retade
dig, du friska fullblodssto med din gourmetsmak för
det ankomna och ruttna.
— Å, Jacob, jämrade sig Dora, vridande sig
under hans hårda händer. Jag svär att jag aldrig
har varit med Hans sedan. Det är ditt barn, Jacob.
Jag svär det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
