Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
att det inte får ske. Min man skulle snart komma
att misstänka något. Och han skulle strax begripa
att — det inte är hans barn,
— Jaså, det tror du att han skulle misstänka?
Det är inte mycket eljes han begriper. Men vems
är det då? frågade Jacob Levin.
— Väd menar du, Jacob?
Jacob sprang upp och kastade cigarretten. Han
lutade sig över henne och fattade tag om hennes
axlar.
— Vet du, vem som satt i den här stolen för bara
ett par dagar sedan? skrek han till. Hans, du, Hans
von Pahlen! I honom har du en stor beundrare. Jag
visste inte förut att herrskapet varit så nära bekanta.
Dora betraktade Jacob med vidöppna ögon, där
tårarna lyste. Hon kunde inte svara. Det var något
i Jacobs blick, som anbefallde henne tystnad.
— Och nu skall du alltså ha ett barn, sade Jacob
vit i ansiktet. Och naturligtvis, det där barnet lastar
du på mig! Ä nej, min sköna, så lätt går det inte.
Du inbillar dig att jag för att tillmötesgå din öm-
tålige herr man skall plocka fram min curette som
du bättre än någon vet att jag aldrig velat använda
för sådana där malörer. Nej, du lilla nätta mör-
derska i hoppet! Du skall allt få föda fram ditt
barn, du. Ett litet ruggigt hampspöke skall det bli,
med skråpuken Hans von Pahlens smala hals och
skelett till kropp. Och just mycket mer än skelett
är nog inte din käre Hans heller, när det kommer till
världen, det kan jag glädja dig med. Beställ sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
