Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
När hon kom upp på bordet, lyfte han hennes ben
och drög in fötterna i kramporna. Hon hade glömt
att taga av sig sina eleganta skor. En av de alltför
höga klackarna stack honom i pannan, när han
ville luta sig över henne, Då knäppte han upp slej-
ferna och slängde med en förbittrad gest skorna i
en vrå,
Dora låg där hjälplös och såg upp mot taket. Nu
kände hon Jacobs hand. Ett finger trängde in i
henne. Hon ville skrika högt.
— Lugna dig, sade Jacob, kort, hårt.
Det lät som om en hund morrat. Detta var Jacob
Levin, hennes ömme älskare! I nätternas mörker
och eftermiddagarnas skymning hade han legat
över henne med hela sin tyngd, pressat hennes knän
uppåt, famnat hennes midja med starka armar,
bitit i hennes läppar i het lust. De hade domnat bort
vid varandras sida, och ända in i sömnen eller
dvalan hade hon känt pusten av hans andedräkt mot
sin kind,
Men så naken som nu tyckte hon sig aldrig ha
visat sig för honom. Det var en förödmjukelsens
nakenhet. Hennes kinder brände av blygsel. Det
starka solskenet gjorde också taket så bländande
vitt. Hon fick ont i ögonen av det.
— OQO Jacob, mumlade hon bedjande.
Men han brydde sig inte om att höra på henne.
Hon hade talat sant. Hon var gravid. Saken var
klar.
Han slutade sin undersökning och böjde sig ner
19. — v, Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
