Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
" Då fick fröken Ridderhjerta ett av sina vansin-
niga skrattanfall. Hon sjönk ned på en stol och
kastade käpparna ifrån sig så att de klirrade mot
golvet.
— Ack, ni lilla våp, utbrast hon och torkade sina
tårade ögon med smala fingrar. Ursäkta mig, men
den där idén var obetalbar. Uppleva det verkliga
— för att ha att jämföra med! Tro ni då inte
att det verkliga finns här? Det andas emot mig ur
mina böcker. Genom dem lider jag, våndas, jublar
av fröjd: ja, lever jag. Ni tycka att jag sitter här
som fängslad vid mina böcker. Men jag säger er:
jag är nästan lycklig. Jag hör mina elever tala och
viska med varandra om sina små struntupplevelser.
O, jag uppsnappar nog ord om allehanda ting. Men
jag ler bara, ty jag är ändå lyckligare än de någon-
sin kunna bli.
— Ni hjälper oss, fröken Ridderhjerta, sade An-
gela. Vi lära oss mycket här. Genom er blir allt
ljust.
Fröken Ridderhjerta kastade en snabb blick på
Angela.
— Hjälper jag er? sade hon tacksamt. Se där! Då
förstå ni ju själva att böckerna göra nytta. Jag är
bara en förmedlare. Kommer det något ljus ifrån mig,
är det bara en återglans från mina älskade böcker.
Hon knäppte samman händerna och såg sig om-
kring i rummet.
— När det blivit tyst här om kvällarna, sade hon
hemlighetsfullt, tänder jag min lilla gröna läs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
