Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Att läsa, var det inte som att från ett fönster blicka
in i en främmande våning? Glaset, gatan skilde en
åt. Man skulle anses för en dåre, om man slog sön-
der glaset, om man sprang över gatan och in till de
andra. Deras lycka kunde man inte njuta annat än
på avstånd. Även böckernas lycka kunde inte njutas
annat än från fjärran, och det var ett fjärran som
var ogenomträngligare än glaset och oöverstigligare
än gatan.
O, jag Angela är lycklig, tänkte Angela och rod-
nade vid minnet av Thomas.
Och som om fröken Amy Ridderhjerta läst hen-
nes tankar, sade hon plötsligt stilla:
— Kanske vill jag ändå bara överrösta ropet i
mitt hjärta. Jag drog nyss för gardinerna. Vår-
skymningen pinade mig. Skymningen kommer mig
nog ibland att gråta nu, när våren nalkas. Värst är
det väl om nätterna, när jag ligger i min bädd för
öppna fönster. Jag hör älskande par säga god natt
till varandra där utanför. Huset är stort. Här bo
så många. Nere på gatan kommer en ung kvinna.
Hennes klackar slå så käckt mot stenläggningen.
Tätt vid hennes sida trampar en man med tunga
steg. Så stanna de i porten. Jag hör halvkvävda
skratt. De kyssas. Jag förstår det, när de tystna för
långa stunder. Ä, kvider flickan. Och hon låter som
upplöst, drunknande av lusta. Älskade, säger man-
nen. Och på tonen hörs det, hur han trycker henne
mot sig. Då tänder jag ljuset och försöker läsa. Det
värker i mina stackars ben, men jag glömmer det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
