Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
— Vem var den där varelsen?
Alexandras skarpa förhörsröst klöv igen luften i
rummet.
Stellan ryckte på axlarna, men hans ögon spelade.
— En yrkesmodell jag har, sade han och uttalade
orden tillgjort släpigt.
— Nu gå vi, Lilian, bröt Alexandra ut i giftig
ton. Här stanna vi inte längre. Jag skulle ju hjälpa
dig att välja en hatt.
Lilian såg sig hjälplöst omkring. Nu var hon åter
i Alexandras våld. När de gått ut genom dörren,
Alexandra med ett fast tag om Lilians arm, brast
Stellan i ett vanvördigt skratt.
— Sitt ned, flickor, sade han. Ha ni sett på
maken?
— Du bär dig kanske dumt åt, Stellan, förmanade
Paula på sitt tafatta sätt.
Hon vågade inte säga mer för att inte reta bro-
dern. Stellan spärrade ändå upp ögonen:
— Dumt? Vad menar du med dumt? Var det
kanske dumt att jag höll på att göra de där såta
väninnorna arga på varandra? Det vore väl bara en
fördel, om de ville besluta sig för att skiljas åt. Men
nu äro de redan lika förtjusta i varandra igen, Alex-
andra bli vi aldrig kvitt. Medge, Paula, att du
skulle varit glad, om du sluppit se henne nere på
vårt landställe i sommar.
Jo, det medgav Paula.
— Nå, ser du, sade Stellan triumferande och
tände en cigarrett, eftersom jag begriper att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
