Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
svarta strålande ögonen kunde inte vara någon
annan än det trolska sagoväsen, som i böljande skira
kläder och med trädgårdens gula rosor kring sitt
blåsvarta hår och i en girland ända ned till sina
fötter stigit in i skolrummet på Ekered till de för-
tjusta barnen. Angela höll på att ropa till, men
Stellan gick emot Agda.
— Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
Ett ögonblick stod hon stilla och såg med ett litet
skyggt leende på den fnysande Alexandra och den
upprörda Lilian. Alexandra fixerade henne skarpt
och hatfullt.
Det var en doft av utslagna rosors mystiskt glö-
dande ungdom omkring henne, något kyskt sinnligt,
en oberörd, ljuv mognads sötma, där hon rodnande
dröjde mellan de två uppretade kvinnorna. Så vände
hon och gled ut stilla som hon kommit.
Det blev alldeles tyst i rummet, när hon stängt
dörren efter sig. Det var som om en uppen-
barelse från den ovanskliga skönhetens rike för en
sekund stigit ned i det fulas och groteskas solkade
värld och lämnat alla skräckslagna. Ofrivilligt hade
Alexandra med en instinktiv, skylande åtbörd fört
båda händerna upp mot saltkaren vid halsen ovan-
för de gungande brösten, som klänningen likväl nu
fullkomligt höljde — rädd att någon skulle komma
på den hädiska tanken att hennes barm kanske ändå
inte var så underbart vacker som Stellan förklarat.
Nyss hade hon suttit där nästan naken. Hon ryste
till och tog sin kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
