Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
på det ena eller andra sättet ville ha betalt, och så-
dana som själva betalade. De senare föredrog han
avgjort, och till dem hörde Alexandra. Han lät
Alexandra betala. Han gav henne sin mun, och hon
stoppade pengar i honom, som om han varit en
sparbössa, och vad där sparades kunde han nog få
bruk för i framtiden.
Paula såg på Angela. Hon skämdes inför Angela
över sin bror,
— Du är avskyvärd, sade hon plötsligt.
Allt blodet steg upp på hennes kinder. Något så-
dant hade hon aldrig förr vågat säga till Stellan.
Men Stellan hejdade henne. Han gav henne en
smeksam liten klapp på kinden.
— Försök inte morska upp dig, Paula, sade han
retsamt. Du är ändå bara min lilla snälla syster.
När Angela och Paula kommit ut från Stellans
port, gingo de en lång stund tysta och besvärade vid
varandras sida.
— Tror du att det var sant — det med Alex-
andra? frågade slutligen Angela.
— Omöjligt, sade Paula, men utan någon över-
tygelse.
— Han sade att hon... älskade honom, fortsatte
Angela sina tankar. Älska.
— Älska, upprepade Paula, blygt viskande.
Och ordet lyfte sig i den klara vårluften, fick en
glans av guld från solstrålarna och sänkte sig som
en lätt ljusring — en gloria över de två unga
flickornas huvuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
