Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3095
XXVII
En eftermiddag i slutet av mars stod Petra vid
fönstret i Angelas rum. Hon såg ned på kyrkogår-
den djupt där under henne. Angela hade gått ut för
en stund sedan. Hon hade haft så bråttom. Skulle
hon möta någon? Ofrivilligt drog Petra en suck av
lättnad, när hon fick se Angela ensam där nere på
en av gångarna. Då skulle hön inte längre bort —
inte till Thomas, vilket Petra misstänkt.
En våg av ömhet, den gamla ömheten för Angela,
svepte åter över Petra, då hon skymtade Angela
mellan gravarna. De voro förenade genom tusen
fina trådar.
— Angela, min lilla syster, viskade Petra milt,
och fönsterrutan blev immig av hennes andedräkt.
Men så stramade hennes ansikte till i ångest.
Någon kom emot Angela, stannade och räckte henne
handen. Också på detta avstånd kände Petra alltför
väl igen Thomas Meller. De hade sålunda stämt
möte där på kyrkogården, utan Petras vetskap. Vad
vär detta för sammanträffanden i smyg? Vad hade
väl dessa två för hemligheter? Petra bet sig häftigt
i läppen. Där gingo de tätt intill varandra, Thomas
lutad över Angela, som om han förtrott henne något
eller bett om något. De måste älska varandra.
20. — v. Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
