Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
ut, de runda brösten skildes och smekte armhålorna,
de vita låren, tätt hoptryckta, fingo en svepande väl-
lustig buktning. Tage kastade sig ned bredvid henne.
Deras ögon stirrade in i varandra. Hans händer foro
darrande över henne. Då skälvde hennes mun som
i en snyftning.
Och i detsamma kom han ihåg, han som tänkte
på allt, att dörren var olåst. Då sprang han upp och
vred om nyckeln. När han smög sig tillbaka över
mattan, kände han sig åter nästan rädd för denna
Petra på sängen. Hon var så stor, så överväldigande,
så olik den fina, spensliga Petra han tänkt på och
mindes. Men Petra stirrade med vidöppna ögon till-
baka på Honom, och beslutsamt och klart seende
framför sig sträckte hon ut sina armar mot mannen,
som hon så ofta gjort i blindo under ensamma nätter.
Nu skulle hennes famn, hennes sköte fyllas. Äntligen !
Nu! Tage kastade sig över henne. Hans kropp, ännu
gossaktigt lätt, sjönk in mot hennes. I ett slags
raseri slet han upp sina kläder, hon kände håret på
hans bröst kittla henne. Hennes mun, som nyss varit
brännande torr, vattnades av saliv. Hon var som en
blomma som planterades ner i fuktig mylla och vars
blad med ens fingo liv och rätade på sig med ny-
väckta safter. Så gav hon till ett litet hest skrik.
Rummet fylldes av detta hesa kvävda skrik: Det
återstudsade från väggarna, från spegelglaset, från
de vita möblerna. Det blev ett med smärtan som
just i detta ögonblick skar genom hennes liv. Hon
famlade med armarna i luften. Hon tryckte sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
