Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
hjärta. Nu gick han åter bort, skyndande sig för att
hinna i kapp den unga, unga Angela.
Då viskade Petra vilt:
— Thomas! Thomas!
Men Tage lyssnade icke. Han knäppte upp hennes
kläder. Petra kände hur de lossade omkring henne.
Och samtidigt var det som om det skal, som hon
dessa år inneslutit sig i och som varit det enda hon
visat för yttervärlden, spruckit sönder och rämnat
omkring henne. Och där innanför detta hölje fanns
den verkliga Petra, en törstande ung kvinna med
het hud och lemmar som ormar — lemmar som ville
famna och slingra sig kring en manlig kropp.
Tage höll detta vita, brinnande, skälvande i sina
armar och kände sig plötsligt svag, som om han ej
skulle kunna fullfölja det han nu begynt. Och för
att dölja sin oro sträckte han ut handen och vek
långsamt tillbaka överkastet på Angelas säng. Det
var en försiktig förberedande rörelse, som stämde
väl överens med hans innersta natur. Ingenting fick
skrynklas. Allt måste hållas så prydligt i ordning.
Men då han fick syn på Angelas täcke av ljusblått
siden, det broderade lakanet med en fin spetsbård
och den mjuka fyrkantiga kudden, började det åter
susa för hans öron, och han erfor en våldsam upp-
hetsning.
— Lilla Angela, mumlade han ohörbart och
tryckte ned Petra på sängen.
Där hon låg blev hon helt bred, hon som klädd
och uppe föreföll så smal och rak. Länderna svällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
