Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3t5
— Här doftar ju pomada alldeles förskräckligt,
skrattade hon. Det är Tages pomada. Jag känner
igen den.
— Gör du? Ja, vi voro ju mycket med honom
ett tag båda två.
Petras blick irrade mot sängen. Det var som om
hon trott att den skulle förråda henne. Angela äm-
nade tända det elektriska ljuset, men då sprang
Petra fram till henne och fattade ivrigt hennes arm.
— Nej! Nej, tänd inte, skrek hon till.
Angela hejdade sig, och de stodo där tätt intill
varandra, två kvinnor med hjärtana fyllda av hem-
ligheter.
— Kom och sätt dig här, viskade Petra.
Och de sjönko ned på Angelas säng, där Tage
och Petra nyss famnat varandra. Petra strök med
oroliga händer över sängen. Hon tyckte sig känna
en gröp där efter tyngden av Tages kropp. Angela
satt helt tyst och förvånad. Hon hade kommit in så
glad med Thomas’ ömma ord ännu ringande i sina
öron. Var Petra sjuk? Vad var det med henne?
— Du och Thomas Meller gingo nere på kyrko-
gården, sade Petra med ens.
Hon hade alls inte tänkt beröra detta nu.
— Du är väl inte ond på mig?
Angela såg hän på Petra.
Skymningen tätnade omkring dem. Fönstret lyste
blått som en dyrbar sten mot luften där ute.
— Ond? Tag? svarade Petra med skälvande röst.
Men säg mig, Angela, äro ni kära i varandra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
