Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
-— Och hur » ,.. Hur var det?
Petra såg inte på Angela. Det var som om hon
talat till den lilla kvinnostatyetten, vilkens spensliga
lemmar höjde sig där borta vid kakelugnen, Hon
tyckte att hon frågade alla de kvinnor Thomas
Meller kysst efter henne:
— Hur var det?
Och de svarade alla med Angelas röda läppar:
— Så underligt... Så ljuvt.
Det riste i Petras kropp. Hon hade givit sig till
en hon inte älskade. Vad hjälpte det då att hon
viskat Thomas” namn, medan hon gjorde det? Hon
hade varit otrogen mot sig själv. Bittra tårar fyllde
hennes ögon.
— Vi skola inte tala mera med varandra om
detta, Angela, sade hon slutligen. Var och en måste
till sist ändå lita bara på sig själv,
Ett ögonblick tog hon Angelas hand, som om hon
likväl tänkt säga något mer. Men så reste hon sig
och gick tyst ut ur rummet.
Då lade Angela huvudet mot sin kudde. Hon
strök med handen över den. Den var varm, som om
någon nyss förut vilat mot den. Men Angela in-
billade sig att Thomas lutat sin kind mot den, och
hon smekte värmen från hans kind. Hon blev orolig
av det. Heta dunster omsvepte henne. En doft av
Tages hår var i luften. En lukt av man. Och hon
tyckte sig sjunka in i bäddens mörker som i en stark
famn och dog ljuvt bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
