Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
tagit henne i besittning just här på Angelas lilla
vita säng.
Dét var som om hon nu först fattat vad hon gjort.
Hon var numera Tages egendom. Hon hade givit
sig åt honom. Hennes kropp var en annan än bara
för en timme sedan. Och åter gledo hennes händer
sökande ned under hennes midja och hennes höfter,
som om hon förlorat mera än det som hon hade
förlorat — som om hon hade mist sig själv. Ack,
hon hade ingen rätt längre att rycka Thomas från
Angela.
— Du förstår väl, Angela, sade hon med bort-
vänt ansikte, att jag inte längre bryr mig om
Thomas som förr. Men han är gift, Angela. Han
har en hustru, fastän hon icke är här.
— Han kän låta skilja sig, sade Angela.
Också detta hade Petra tänkt då för länge sedan,
när hon först fått veta att Thomas Meller var gift.
— Tror du att han vill det, och att han kan? Och
akta dig att du inte blir olycklig, Angela, sade Petra:
Men för Angela syntes inga svåra hinder, inga
hotande faror. Livet låg framför henne lockande
som ett underbart drömlandskap, där inga vassa
stenar sårade ens fötter och där röda rosor brunno
vid vägkanten.
— Har han kysst dig? frågade Petra viskande.
— En enda gång, svarade Angela med blicken ut
i skymningen.
— En enda gång, upprepade Petra tonlöst.
Deras ansikten lyste vita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
