Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
— De ha redan kommit. Du borde varit färdig
för länge sedan, sade Lilian hastigt. Och därefter,
med en ny blick på Paula:
— Så du spökat ut dig! Du ser bra besynnerlig ut.
— Jag vet det, svarade Paula resignerat,
— Stellan skulle absolut göra sig bättre i det där
ljusblå florstunna, fortsatte Lilian och satte sig på
en stol bakom Paula.
— Ja, han borde varit flicka och inte jag, utbrast
Paula och kände lust att gråta.
Hon avskydde att hennes mor satt sig bakom
henne: I spegeln såg hon hur Lilians blickar gran-
skande föro över hennes rygg. Ja, hon hade för
breda axlar och för stort bakparti. Tyget stramade
över höfterna i stället för att fälla I e& mjuk;
knappt anad båge, som det gjorde från moderns
midja.
— Gotthard har kommit ner från Uppsala, sade
Lilian.
Då blev den stackars Paula ännu rödare i ansik-
tet. Tårar av grämelse stego upp i hennes ögon:
Gotthard hade kommit, och hur såg hon ut? Ack,
dessa avundsvärda, trolskt sköna och syndtulla damer
som Gotthard diktade om! Paula fick en känsla av
tryckande tyngd över bröstet, som om alla dessa
demoniska skönheter kastat sig över henne för att
kväva eller begrava henne.
Till all lycka sade modern ingenting mer. Hon
reste sig. Ett smycke på hennes bröst glittrade som
blått havsvatten.
21. — v, Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
