Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
Hon gled ut ur rummet, lämnande en stark doft
av parfym efter sig. Paula insöp den med en liten
snyftning.
— Nej vad nu då? Inte färdig än? Och sådana
miner!
Hennes far stod i dörren, bred och fryntlig. Med
ett muntert leende gick han fram till Paula och tog
henne under hakan.
— Du lilla sötnos, sade han hjärtligt.
Då måste Paula le;
— Jo, jag är just söt, viskade hon.
— Visst är du. Bara du ser glad ut.
Peter lade sin kind mot Paulas och tvang henne
att se in i spegeln. Bilden av de båda runda ansik-
tena bredvid varandra, det ena så likt det andra,
borde fått glaset att spricka av antingen skratt eller
förskräckelse, tyckte Paula.
— Se, så lik mig du är, gapskrattade Peter; Och
då måtte du väl för katten ha vad man kallar ett
vinnande yttre och vara tillräckligt trevlig. För
du menar väl aldrig att din far inte har utseendet
för sig, när du säger så där om dig själv? Vi äro
ju som två bär.
— Å pappa.
Paula skakade på huvudet,
— Mamma tyckte jag såg så besynnerlig ut.
— Mamma pratar. Hon är aldrig nöjd med någon
av OSS.
Peter drog henne bort från spegeln.
— Kom nu med mig ut i salongen. Vi äro sena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
