Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
alltför väl genom fadern, Den Gamle på Berget.
Från denne greve vände han sig därför så hastigt
som han förmådde, Utan vidare omständigheter tog
han nu Angela i famn och tryckte en smällande kyss
på hennes kind.
Angela var helt i vitt, och han tyckte hon strålade.
— God dag, Petra, sade Peter och klappade sin
syster på armen. Någon gång kan det vara trevligt
med släkten i alla fall.
— Dit har ju också jag numera den äran att
höra, ropade Judy Rosenrauch och hoppade fram.
Märkvärdigt nog utan att själv tyckas förbluffad
över sitt påstående. På något sätt såg hon ut som en
svart maskros i sin citrongula klänning.
Kalle Mannerskiöld hälsade, havsblå, rak i ryggen
och med något av giv akt i rörelserna. Madeleine
Le Fort, i skärt och ostrongrått, stirrade sökande
rätt ut i luften framför sig, liksom såge hon in i
helt andra balsalar.
Nu kommo Tage Ehrencreutz och Gotthard fram
till Peter och Paula.
— Så är det att komma för sent, sade Peter till
dem. Här kommer jag som en gäst 1 mitt eget hus
och får gå runt och hälsa. Men så är det ju också
Stellans bjudning:
Aldrig hade Paula sett Gotthard så vacker. Hon
lade skyggt sin hand i hans. Men Gotthard såg inte
på henne. Hans blick irrade mot dörren, genom
vilken ett par nya gäster i detsamma stego in. Det
var Thomas Meller och Alexandra Vind-Frijs —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
