Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
en Alexandra i guldinvävd brokad, diadem och baja-
därgördel. Bakom dem skymtade Edla med Hans
von Pahlen.
Under det att Lilian skyndade fram och önskade
dem välkomna, gav Peter Thomas Meller en skarp
blick. Han tänkte på att Thomas varit förlovad med
hans syster. Peter hade aldrig sett honom, då han
hade vistats borta från hemmet den där sommaren
som blivit så ödesdiger för Petra. Nu hade natur-
ligtvis Petra varit så förståndig att hon glömt honom
för länge sedan, Peter tyckte i alla fall bra om hans
utseende. Han lämnade Paula och sällade sig till sin
hustru, Han hörde Lilian med sin överdrivet hjärt-
liga, litet pjollriga röst hälsa på Thomas, och strax
därpå skakade Peter själv hand med honom. Därefter
överfölls han av löjtnant Osborn Macson, som stigit
in efter de andra i sällskap med den rödlätte fram-
stående operasångaren och pederasten kapten Pip.
— Min hustru kan tyvärr inte komma, skränade
Macson, hon ligger till sängs. Vad det är med henne
vet bara Gud och doktor Jacob Levin. Vanligt frun-
timmerspjosk, kan jag tro. Och han snöt sig ljudligt.
Det lät som en trumpetfanfar. Hur det nu än
förhöll sig med hans hustru, så hade han lyckats
med de nyss avslutade valen. Staaff och det liberala
partiet hade han krossat för alltid, och Branting
och socialisterna skulle han nog också få att kollapsa
inom kort!
Peter såg honom kavat marschera omkring och
hälsa och orera, röd som en tuppkyckling i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
