Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
en viss iakttagande, diagnosställande yrkessympati
just för Hans von Pahlens svaghet. Han var så van
att hjälpa och tjäna, och förtjäna, på sjuka män-
niskor. Men i nästa stund såg han åter i Hans en-
dast krypskytten, marodören som orättmätigt kom-
mit i besittning av Dora. Och han blåste bort sin
medömkan med det lätta rökmoln som silade ut
genom hans näsborrar.
Löjtnant Osborn Macson, Doras man, hade åder-
låtit Jacob på stora summor. Jacob hade låtit det
ske. Man fick dela kostnaden, likaväl som man de-
lade de njutningar som det beredde att äga en sådan
kvinna som Dora. Nu hade Hans kommit till. Nu
voro de tre. Tre, tre, tre, sjöng det hela dagarna i
Jacobs öron. Vad vore rättvisare då än att Hans
också skulle få vara med om att betala? Litet efter-
räkningar skulle det allt bli för den där lilla lantliga
idyllen med Jacobs älskarinna och Osborns hustru.
Jacob själv hade inte fått sina herdestunder gratis.
Nu skulle han rycka fram med ett meddelande om
vilket honorar man tillgodoräknade sig inom bolaget.
Ironiskt hälsade Jacob sig själv som en representant
för redligheten och moralen, när han nu lovade sig
att utan misskund indriva firmans utestående ford-
ran hos denne slarvige och försumlige betalare.
Och i denna tanke låg inte bara hämndens ljuv-
het, utan också något annat som Jacob öppet er-
kände för sig själv. I dessa dagar hade han fått ett
anbud om en större villa vid Floragatan som i lätt
ombyggt skick på ett fullkomligt idealiskt sätt skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
