Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
i hennes rum, där hon vilat mot kuddarna med bleka
kinder efter de utståndna plågorna och med den lilla
nyfödda varelsen tryckt mot sitt bröst. Varje gång
hade han tyckt sig bevittna ett under. Och luften i
rummet hade liksom darrande lagt sig till ro och i
smekande ljumma vågor sköljt upp mot sängen, den
fridlysta ö, som rymde modern och barnet. Och nu
Dora... På hennes gudomliga kropp hade detta
vanhelgande ingrepp företagits av Bettys egen bro-
der, Doras egen älskare!
— Det är inte sant, sade Hans äntligen.
— Jo jo män. Det var väl du som varit framme
igen, kan jag tro. Svara uppriktigt: var det du som
hade försatt henne i hennes tillstånd? frågade Jacob
vasst.
— Vad i all världen är det du säger? Det vet du
mycket väl att det inte kan vara tal om.
— Precis detsamma påstod Dora, log Jacob.
— Dora? Berättade du då för henne vad jag
förrått? viskade Hans.
Så hade Jacob tagit hämnd på Dora! Han hade
slungat henne i ansiktet allt han hade listat sig till
av detta som under ett sjukligt betingat rus hade
undsluppit Hans.
Vad måste hon väl ha tänkt om honom? En svag
jämmer trängde fram ur Hans. Alltså hade han
verkligen på ett ohjälpligt sätt besudlat henne, sig
själv och det underbara hon skänkt honom. Han såg
förskräckt på sina händer, som om de varit med om
ett tredubbelt mord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
