Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kind
— Var det därför som du... du tog bort det?
mumlade han. Trodde du verkligen att det... alt
det var med mig?
Jacob lutade sig fram mot Hans med glimmande
ögon,
— Idiot! fnyste han föraktligt. Det sade jag
henne bara för att straffa henne för hennes lösak-
tighet. Nej, den här gången var det förstås med mig.
Men det kunde ju likaväl ha blivit något med dig
då i höstas ett år sedan. Det var hon själv som änt-
ligen ville ha bort det nu, liksom hon ville ha bort
det en gång förut, när hon hade sin man att tacka
för det och då jag sade nej. Den här gången var hon
rädd för sin man. Sådana äro Dororna, begriper du.
Snara till famntag, fala för pengar och vad de kunna
bringa dem. För oss gynekologer vore det be-
kvämast, om vi finge sterilisera Dororna på vårt
eget ansvar en gång för alla, så snart vi kommit på
det klara med att indikationerna tala för den saken.
Däri är jag fullkomligt ense med mina herrar kolle-
ger psykofjanterna. Själva ställa sig dessa kvinnor
alltid oansvariga för följderna av sina handlingar.
— Det är inte sant, sade Hans åter mekaniskt.
Och Jacob hejdade sig, ty också han visste att
han ljög skamligen. Och för en sekund inbillade de
sig båda att Dora skymtade i rummet — Dora med
sitt bevekande ömma småleende och sina vita smala
händer, som ville trycka deras. Och även denne för-
domsfrie läkare kröp ihop ett tag inför den in-
billade anblicken ay den verkliga Dora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
