Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
den nu olidligt kvävande tryckte mot hans hjärta.
Alltjämt satt juden Jacob Levin där och väntade
lurande på sitt rov. Hans von Pahlen skulle betala.
En gång hade Dora ryckt bössan ifrån honom och
skjutit bort skotten. Nu riktades åter och obönhör-
ligen den kalla mynningen mot hans tinning. Nu
skulle skottet gå av. Döden skulle ändå snart
komma till honom. Bäst att nu påskynda den! Jor-
den som han älskat gled undan ifrån hans fötter,
som om den plötsligt visat sig byggd på en grund
av rullande silverslantar.
— Hur mycket? frågade Hans tankspritt.
Jacob steg upp, drog ned sin smoking över de
smidiga höfterna och framkastade vårdslöst:
— Bara sextiotusen,
Hans von Pahlen ryckte till inför sabelhugget. Det
var tredjedelen av hans lilla förmögenhet, och den
gick från hans änka och barnen. Men åtminstone
komme den att stanna inom Israel och den heliga
familjen i Juda!
— Jag skall utanordna beloppet om några dagar,
sade han.
I detsamma kom ett par indansande i rummet. Det
var hans son Götthard och Ida af Idestam. I halv-
skymningen märkte de inte att någon var där. De
stannade med väggande skuldror och armarna om
varandra på golvet.
— Låt bli mig, kiknade Ida af Idestam.
Men Gotthard slöt hennes lackröda mun med en
kyss och tryckte hårt intill sig hennes glänsande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
