Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
till sist för att man lismande krupit fram och slickat
de händer som fordom slagit. Tydligen skulle dessa
händer snart åter komma att slå! Men Jacob ryckte
upp sig.
— Är inte min syster, din egen hustru Betty, lika
mycket av judiskt blod? spottade han sin svåger i
synen. Och en sak vill jag påminna dig om: av
judeägg bli judeungar. Titta du bara på Sven, på
Gotthard och på Edla. Lilla judepappa! tillade
han lågt.
— Betty är det nog klokast av oss båda att hålla
utanför det här, sökte Hans avvärja, Och mina barn
kanske också kunde få stanna utanför.
Men i grunden vär det ju att falla undan, och
inom honom sved det till. Den känsla av främlings-
skap han de senare åren förnummit i barnens säll-
skap kom över honom på nytt, och ett plötsligt
oresonligt hat mot Jacob Levins syster, allt det hos
henne som var för mycket bundet vid mullen och
fjättrat vid detta livets materiella intressen, brände
till någonstädes inne i honom.
Åter fick han syn på skuggan i spegeln. Det var
som om den bleknat, blivit så liten och hopsjunken
på denna stund. Snart skulle den försvinna. Fanns
kanske bakom spegelglaset en annan värld, där
skuggorna samlades? Ack! Döden skrämde inte
Hans von Pahlen denna afton. Han sträckte sig mot
den som mot en ljuvligt svalkande dryck han skulle
kunna dricka sig otörstig av. Han hade fått plöja
genom en hög av smuts som steg och steg, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
