Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Då drog han henne på nytt in till sig och kysste
hennes mun.
Och när hans läppar nu långsamt vidrörde hennes,
tyckte han att de bringade honom en sista häls-
ning från Betty och Dora, från alla kvinnor han varit
nära, ja även från den där bleka skökan han följt
efter på gatan en kväll för ett par veckor sedan —
från livet, det underbara, det smutsiga, det outtrött-
liga rika livet som skulle fortsätta att blomma många
tusen år efter denna stund, då han tyst sade det
farväl.
Han höll henne kvar i sin famn, Ja, han skulle
dö. Fan hade ordnat sina saker. Checken till Jacob
Levin låg där i lådan undertecknad med hans namn
bredvid revolvern, som redan var laddad. Bara
några minuter efter det Angela gått skulle han icke
finnas mer. Molnen där uppe på himlen skulle flyga
förbi hans fönster. De skulle kasta skugga och plöts-
liga solglimtar över hans döda kropp, liksom de
kvarlämnade kasta blommor. Klockan på hans natt-
duksbord skulle oförtrutet ticka som nu, mätande ut
sekunder och minuter av tidens ilande flykt.
Han släppte Angela. Bandet mellan honom och
livet var avslitet.
När Angela steg upp för att knäppa sin kappa och
ta sina handskar, hörde de någon sjunga i rummet
bredvid.
Det var väl den unga flickan, vilken öppnat för
Angela, som sjöng under det hon skötte sitt arbete:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
