Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
dotter med en italiensk harpspelerska hon troligtvis
var och vars adliga namn hon väl därför hade fått
upptaga.
Under mannens bröst fanns ingen sådan skugg-
ning. Det kunde vara brett och väldigt, men fort-
satte genast ned mot kroppen. Kvinnans kupiga vita
bröst var det som kastade denna underbara skugga.
Den gjorde hennes kropp gåtfull och frestande
blomlik.
Agda dansade. Hennes hud lyste månvit mot det
blåsvarta håret, Den spände sig likt ett siden kring
hennes lemmar och fick i halvdagern som föll in
genom fönstret något marmorglänsande svalt och
blankt. De slanka benen rörde sig i takt med musi-
ken. När hon höjde det ena benet efter Bells an-
visningar så att knäet stötte mot bröstet, stramade
byxorna. kring hennes höfter och länden svällde ut
i en mjuk, vällustig båge.
För att förströ sina tankar sade Bell, alltjämt
rörande sina händer över tangenterna:
— Har fröken hört om godsägar Hans von
Pahlen?
Agda, på tå med vaggande kropp, svarade:
— Ja, han sköt sig.
Bell lät fingrarna löpa över tangenterna:
— Begravningen skall visst bli om några dagar.
— Ja, Stellan sade något om det.
— Jag skulle inte våga skjuta mig, sade Bell med
blicken fastsugen i Agda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
