Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Agda svarade inte på det. Hon började bli trött.
Från hennes armar kom en lätt lukt av svett. Bell
drog efter andan.
— Ni får vila ett tag, sade hon och slutade att
spela.
Då satte Agda sig på golvet med korslagda ben
och armarna framför sig. Hon såg ut som en öster-
ländsk slavinna med det nedböjda huvudet och den
tunga massan av blåsvart hår över pannan.
Bell stödde händerna mot flygeln och såg på
Agda. En orientalisk: slavinna! En slavinna, det var
vad hon alltid drömt om att äga. En ung trälinna
med en underbar kropp som böjde ett glänsande
marmorknä vid hennes sida och hörsamt lyssnade
till hennes befallningar. En orientalisk trälinna som
hon köpt på ett solbadande torg i någon fjärran
ökenstad och som tillhörde henne helt och hållet.
När hon var trött och sorgsen in i själen, lyfte
slavinnan de mörka mjuka händerna för att smeka
henne till ro. Hon talade med en mild klang i rösten
och sjöng något på ett främmande gurglande språk.
En undergiven slavinna som Bell kunde piska, om
hon vore olydig, och låta kyssa sin fot, när hon var
henne till lags. En tillbedjande slavinna, som om
natten låg framför hennes säng på en matta och
ibland delade hennes bädd.
Det var Bells osälla öde att hon aldrig lyckligt
fått älska någon som älskat henne tillbaka. Men hon
hade heller aldrig älskat någon man, En enda gång
hade hon helt skänkt sig åt en, men som han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
