Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
fånigt parkettgolvet. Hela hennes kropp ryckte
krampaktigt. Hon tyckte sig vila mot en vek höft
och känna skötets brännande syra mot sin tunga.
Det ringde på tamburdörren.
Agda ropade till:
— Fröken von Wenden, det ringde.
Hennes röst kallade Bell tillbaka till verkligheten.
Hon satte sig upp och slätade ut sin skrynklade
klänning.
— Gå och öppna, sade hon.
— Jag kan inte, mumlade Agda. Jag är inte klädd.
— Låt dem ringa då.
Men klockans gälla pinglande var outhärdligt.
Bell släpade sig till dörren och öppnade. Strax därpå
kom hon in igen med Stellan efter sig.
— Aha, fnissade Stellan. Ha ni nojsat med var-
andra i skymningen, små flickor? Vad ha ni egent-
ligen haft för er? frågade hän, såsom hans mor en
gång för ej så länge sedan hade frågat honom själv
och den halvklädda Alexandra.
Stellan tände det elektriska ljuset. Han blev stå-
ende emellan de två kvinnorna och granskade dem
med lysten nyfikenhet. Han hade en svart kostym
på sig och vit halsduk och liknade en spenslig kon-
firmationspojke i sin nya sorgestass,
— Ni se verkligen konstiga ut, sade han och
fnissade igen.
Han gick fram till Agda. Alldeles oberörd, men
noggrant undersökande, granskade han hennes na-
kenhet. Så blinkade han samförstånd åt Bell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
