Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
vilja alltid helst prata och skratta. Ibland får jag
hyssja på dem.
Och medan hon ännu talade, lät hon sina händer
glida över Agdas nakna armar. Så förde hon dessa
dröjande hän mot sig och lade dem om sin hals.
Agda ville draga dem tillbaka, men då lutade sig
Bell hastigt fram och kysste henne mitt mellan
brösten. Motvillig strävade Agda efter att komma
lös, men fiu hade Bell sjunkit ned på golvet och
slog armarna om hennes knän och hennes midja,
tryckande henne tätt in mot sig.
— Stå stilla, flämtade hon, och Agda såg hennes
ögon glimma i det uppåtvända extatiska ansiktet.
Det var som om en orm med smalt huvud och
spetsig vass tunga ringlat sig uppför Agdas kropp.
Den sög sig fast vid henne. Så nådde den, allt under
det den knäfallande, stödd på den andras höfter,
långsamt reste sig, slutligen hennes mun och gled in
i den med ett halvkvävt, dovt rop.
Då samlade Agda sin styrka, den ännu oskyl-
diga lantflickans robusta styrka, och slungade brutalt
fröken von Wenden ifrån sig.
Bell tumlade baklänges och blev sittande på gol-
vet, Hon famlade med händerna i luften, som om
hon ännu yr av begär ville finna den mjuka flickan
att trycka sig emot. Men Agda hade gått fram till
fönstret. Bell von Wenden såg inte att hon grät.
Bell kastade sig framstupa med händerna mot
golvet. I sin upphetsning inbillade hon sig att Agda
låg under henne. Med utbredda armar slickade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
