Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Betty hade ändå hoppats denna vår att Hans
skulle bli bättre till sist. Hon hade skött egendomen,
styrt med allt både ute och inne. När hon givit sina
order till folket, hade hon alltid hastigt tillagt:
— Få se nu om godsägarn gillar det här, när
hän kommer hem.
Och nu skulle Hans aldrig mer komma hem. Hon
skulle föra hans stoft i en urna till den gamla kyrko-
gården där nere. Sommaren skulle strö sina blommor
över hans grav. Ekereds park skulle slå ut i full
grönska. Men Hans” ögon skulle aldrig mer få glädja
sig åt blommornas och de älskade trädens skönhet.
Petra, som varit uppe och hälsat på Betty, stan-
nade ett tag på tröskeln till salongen, när hon skulle
gå ut i tamburen.
— Ja, adjö då, Betty. Jag kommer igen i morgon,
sade hon dröjande.
Betty, som höll på att sy fast krusflor på en blus,
lyfte huvudet. Hennes ögon voro fyllda av en nästan
vanvettig sorg. fon försökte le mot Petra, men
leendet brast sönder. Hon grät igen. Petra sprang
fram och tog henne i famnen.
— Stackars Betty, sade hon ångestfullt.
Och plötsligt mindes Petra, hur hon just här i
salongen hade sett Hans bara för några kvällar
sedan. Han hade stått där i sin alltför vida smoking,
medan de unga flickorna i tunna balklänningar
snuddat förbi honom. Hon hade tänkt tala med ho-
nom då. De skulle ha suttit i ett lugnt rum långt
borta” från dansmusiken och pratat som förr i värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
