Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
den. Varför hade hon inte lytt sin impuls att taga
honom under armen? Han var väl redan då be-
sluten att döda sig. Hon borde ha försökt avvärja.
Hon tyckte att hon alltid kom försent. Det hade
ständigt varit så. Hon var väl för långsam, för
eftertänksam. Och hön kramade Betty hårt i sin famn,
— Adjö, viskade hon.
Hon kunde ändå inte trösta. Bettys sorg var för
stor. Petra lämnade rummet.
Där ute slog vårluften emot henne från Nybro-
viken och träden i Berzelii park. Hon hade ett
ärende och gick Engelbrektsgatan uppåt till Karla-
vägen. Planteringen på esplanaden skiftade i grönt.
Bara popplarna stodo svarta som stränga pelare mot
en ljusblå himmel.
När Petra hunnit så långt, märkte hon att någon
sökte hålla jämna steg med henne. Hon såg åt sidan
och upptäckte Tage Ehrencreutz, som leende be-
traktade henne.
— God dag, Petra, sade han. Du är ute och pro-
menerar, ser jag.
— Jag har varit hos Betty, svarade Petra.
— Det var bra tråkigt med Hans, sade Tage be-
klagande. Vem kunde ha trott att det skulle sluta så?
Petra ville inte tala med Tage om Hans. Bettys
sorgsna blick borrade ännu i henne.
De fortsatte att gå framåt. Floras kulle lyste emot
dem på långt håll.
— Följ med upp på kullen, bad Tage. Där är så
vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
