Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
nom fönstret i hopp om att en hare skulle skutta
förbi.
Jag skall ta den med hem till våningen, tänkte han
upprörd.
Och han gladde sig åt att haren skulle väcka ho-
nom om morgnarna, och de skulle dricka choklad
ur samma kopp.
Paula reste sig före de andra för att göra en tur
omkring i rummen. Angela och Thomas sutto kvar
mittemot varandra med Cecil emellan sig.
— Nu äro vi den lyckliga familjen, sade Thomas
lågt och serverade Angela mera kaffe.
Han tände en cigarrett och lutade sig tryggt till-
baka i stolen.
— Du kan springa ut och leka, om du vill, sade
han till Cecil.
Då gjorde Cecil något oväntat, Han hälkade ned
från den höga stolen och sprang fram till Angela
och slog armarna om hennes hals, kramande henne
ordentligt.
— Tack för mat, sade han.
Angela såg rodnande på Thomas över Cecils
huvud. Det stack till i Thomas Mellers hjärta av
ögonblieklig lycka. Lilla Angela var hans hustru;
hans unga unga hustru, med deras barn i sin famn.
Så suckade han därför att det inte var sant:
När Cecil hoppat ut genom dörren för att be-
gynna sin jakt efter den älskade haren, kom Thomas
fram till Angela: Han lade varsamt sin arm om hen-
nes smärta skuldror, Hon därrade till. Nu önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
