Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
hon igen , ., Hennes hjärta svällde av samma hemlig-
hetsfulla önskan som knopparna där ute på träden.
Och när han nu slöt henne i sin famn och hon bara
ville tvinga sig djupare och djupare in mot honom,
fick denna önskan gestalt och viskade inom henne.
Hon ville vara hans. Hon ville bäras bort i hans
famn. De skulle vara ensamma i ett grönt hus som
detta. Bara han och hon! Varje morgon skulle de
vakna av fåglarnas sång utanför fönstren. Och om
nätterna skulle räven ropa klagande i skogsbrynet,
men Angela skulle inte vara rädd, ty Thomas skulle
ständigt vara där.
— Vad tänker du på? frågade Thomas.
Angela lyfte sitt rodnande ansikte mot honom.
— Om vi finge stanna här, viskade hon. De
andra skulle fara före, och så — så skulle det bli
ett oväder, så att vi inte kunde resa.
Det ryckte i Thomas Mellers ansikte. Det var som
om han först nu förstått, hur hon älskade honom.
Då de vandrat tillsammans på Johannes” kyrkogård
eller mötts ute i staden och gått sida vid sida, hade
han ofta mitt under deras samtal uppfångat en blick
1 hennes ögon, som bett honom om något. Var det
detta? Att hon skulle få stanna hos honom. Sedan
han första gången kysst henne, då när hon varit
uppe hos honom i hans bostad, hade hon icke mera
kommit dit. Hela denna tid hade deras möten för-
siggått ute. Han hade inte fått ha henne i sin famn
som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
