Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
NXNANKV.
— ÅÄ, känn så det luktar vår, sade Angela:
Hon stod under en av de väldiga ekarna uppe i
backen. Hon hade plockat en liten bukett blåsippor,
som hon höll tätt mot sitt ansikte. Men när Thomas
närmade sig henne, ilade hon vidare med ett mun-
tert skratt.
Här ute i naturen tycktes hon bli en ny Angela,
en annan än den Angela, som Thomas ännu bara
för en stund sedan känt hängivet krypa in i sin
famn.
Hon sprang framför honom på den smala stigen
och vek plötsligt ifrån den, då hon fick syn på en
blåsippstuva, och när hon böjde sig ned över den,
var det som om hennes kropp ville smälta samman
med den doftande jorden under henne.
— Kom, Thomas, ropade hon och rusade nedför
sluttningen och in i den glesa granskogen.
Hon hörde Thomas” steg tätt efter sig. Också han
sprang nu. En liten sten träffade hennes fot. Han
häde råkat sparka till den, så att den for i väg över
den glatta marken. Angela tog upp stenen och slung-
ade den in i skogen. Hon kände sig så fylld av
kraft. Hon tyckte ett ögonblick att hon åter var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
