Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Eka. Inne i dunklet under träden började mossan
lysa grön. Det kom en lukt av rök och bränt. An-
gela drog in den i ett andetag.
De kommo till en väldig eld i skogskanten, kring
vilken två karlar i blå blusar sysslade. En stund
stodo Angela och Thomas och betraktade de knast-
rande grenarna. Några träd voro fällda runtom-
kring, och männen matade elden med färska gran-
kvistar. Ett regn av gnistor flög omkring från de
gröna barren. Röken steg upp mot himlen i ett
tjockt grått moln, som sedan glesnade och blev till
ett ljusblått töcken som hängde över landskapet.
De gingo därifrån under en kaskad av gnistor.
Angela fick ett par av dem i sin pälskrage.
— Jag brinner ju upp, sade hon och skakade
på sig.
Nu följde de en dikesren. Solen gassade på dem.
Det var varmt som på sommaren. Ett par stora
fiskmåsar sutto på en sten mitt på den bara åkern,
som om de slagit sig ned på en klippa i havet. Så
lyfte de vingarna och singlade bort under gälla
skrin.
— Se på dem, sade Angela och följde med blicken
deras flykt. Nu äro vi inte långt från havet.
Och en vind mättad av saltluft kom susande mot
deras ansikten. |
Men för att få se havet måste de ge sig upp på
en höjd. Thomas banade sig väg före Angela, höll
undan grenar, så att de ej skulle slå henne i ansiktet,
och tog henne ibland i handen för att hjälpa henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
