Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
— Landborgs? Ola Iandborg, bankdirektören?
frågade Thomas lätt intresserat. Ola Landborg hade
varit bland dem han trätt i beröring med såsom
tilltänkta donatorer, när det gällde att möjliggöra
för det etnografiska museet att förvärva hans syd-
amerikanska samling.
— Ola och hans fru, log Angela. Och Stanny,
deras dotter, tillade hon i lägre ton.
Det var något i Angelas röst, som väckte hans
uppmärksamhet :
— Känner du dem närmare?
— Nej. Ja. Stanny Landborg var min bästa vän-
inna. Vi träffades på Prästkragens hushållsskola.
När de kommit ned till skogen igen, berättade
Angela om sin korta bekantskap med Stanny Land-
borg. Hur hennes mor blivit svartsjuk och fått An-
gela att löva att icke mer ha någon förbindelse med
Stanny eller svara på hennes brev.
— Jag lovade det, sade Angela, ännu upprörd wid
tanken på Stanny. Jag fick brev från Stanny, och
jag svarade inte. Kanske var det ändå bara en falsk
stolthet hos mig som gjorde att jag inte bröt mitt
löfte till den besynnerliga modern. Vår vänskap be-
tydde så mycket för mig, Jag höll så mycket av
henne. Vi ha aldrig sedan råkats. Jag tror Paula
träffat henne någon gång, fast deras familjer umgås
visst inte alls. Paula har ju för resten varit i
Schweiz så länge. Ibland tänker jag att jag skulle
kunna föras samman med Stanny igen genom Paula,
men jag har aldrig frågat henne därom. Jag brukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
