Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Han såg till sin fasa en rodnad stiga upp i An-
gelas ansikte.
— Ja! viskade Angela fort, Hon är så besynner-
lig. Blir du ond, Thomas? En gång där på hushålls-
skolan bjöd hon mig upp i sitt rum för att dricka
te. När jag skulle gå, slog hon armarna om mig och
kysste mig på munnen. Det var... det var inte trev-
ligt alls.
Thomas frös till.
— Och nu på danslektionerna? frågade han lågt.
— En gång ville hon nog försöka, när jag var
ensam, sade Angela tveksamt. Men jag gick min väg.
Han sökte i hennes ansikte efter något tecken till
fördärv. Men han visste inom sig att hon var fullt
uppriktig.
— Du borde inte gå till henne mer, sade Thomas.
— Nej, jag vill helst inte.
— Och hur kändes den där kyssen? fortsatte han
obarmhärtigt.
— Å, Thomas, Angelas läppar darrade. Det var
inte som en kvinnas kyss.
Men Angela skälvde därför att hon nu med sam-
vetskyval tänkte på hur hon och Stanny en månskens-
natt omfamnat varandra. Nej, det kunde hon dock
inte berätta för Thomas. Där hon nu stod i den
soliga skogen bredvid den man hon älskade, hade
hon en blixtlik vision av blankt månsken som föll
i vita rutor över golvet i hushållsskolans förstuga,
av Stannys kortklippta gosshuvud då det lutades
över henne, och hon hörde flämtandet från hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
