Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
darna där ute på gården, vilkas kärlekslek hon och
Stanny varit vittne till.
Det upphetsade henne så, att hon kastade sig in
mot Thomas. Och hon drog en djup suck därför
att hon ånyo tyckte sig inandas utdunstningen från
de brunstiga djurens kroppar.
”Tror du att det går till så?” hade hon frågat
Stanny efteråt, medan de stodo där mittemot var-
andra, ännu stela av sinnesrörelse och oförmögna
att slita hundarnas parningskamp ur sina tankar.
Och Stanny hade svarat lågt med något hårt i
rösten: ”Det var kärleken.”
Jag är visst ändå för gammal för henne, tänkte
Thomas i detta ögonblick. Jag kan inte nöja mig
med att bara tacksamt ta emot, jag måste förvetet
forska i allt. Och han kände det som en oerhörd
tarvlighet hos sig att han kunde vara misstänksam
mot Angela.
— Lilla barn, var inte ledsen, viskade han i hen-
nes öra. Det där har väl ändå inte så stor betydelse.
Då log Angela upp mot honom. När de kommo
ned på landsvägen, upptäckte Angela att hon tappat
sin bukett av blåsippor. Men hon sade det ej till
Thomas. Hon inbillade sig att de nu bildade en smal
väg, ljusblå som himlen, genom skogen där hon och
Thomas Meller vandrat fram.
Al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
