Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
ligt skulle upptäcka vasen på någon byrå eller på
tvättstället. Sängöverdraget hade borttagits och även
täckena. Madrasserna i randiga bolstervar lågo
nakna på en gungande sängbotten. Thomas satte
sig bredvid henne.
Genom fönstret kunde de se nymånen som ritat
en smal silverskära på den ljusa himlen, Solen hade
icke gått ned, och en purpurröd sky seglade emot
månen, liksom för att dölja den.
— Jag är glad åt den här dagen, sade Thomas
sakta. :
Angela lutade sitt huvud in mot honom. Under
halvslutna ögon såg hon hur den röda skyn allt
snabbare sköt fart mot den späda månen. Hon ville
ropa åt månen att akta sig, men då var det redan
försent. Molnet seglade just då över månen, och en
bit av dess silverskiva stack upp ur det röda molnet
likt en hand, som vinkar efter hjälp.
Då kysste Thomas Angela, och hon glömde scenen
där uppe på himlen. Nästa gång hon såg upp vär
den purpurfärgade skyn borta, och månen tycktes
ha fått ett starkare sken, nästan rödaktigt, som om
en bloddröppe pressats in i den.
Det är från den där seglande skyn, tänkte
Angela. -
Men när hon såg in i Thomas Mellers grå ögon,
var glansen från det röda brinnande också i dem.
Thomas tog av Angela kappan och tryckte henne
tätare intill sig. Den ensamma sängkammaren där de
befunno sig gav honom en underlig oro. Sängarna
26. — v. Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
